Är det en motsats mellan långsiktiga mål och förmågan att leva i nuet?
Den 10/9-07 hade Bengt Gustafsson en del tankar om mål och att leva i nuet på Tankar för Dagen på P1.
Enligt hans resonemang skulle ett problem vara att dagens människor fokusera för mycket på att leva i nuet och glömma de övergripande målen. Han kopplade även ihop det med en överdriven fixering på sig själv.
Jag tycker det är en del intressanta tankar där, men själv ser jag det som att jag-fixeringen är nyckelproblemet. Att leva i nuet betyder inte i sig själv att man inte har några långsiktiga mål och visioner. Men man lever inte enbart med fokus på framtiden utan optimera sitt liv nu och idag utifrån resan till det övergripande målet. Med andra ord, så reser man, men kan fortfarande stanna till och lukta på blommorna och rusar inte blind framåt.
Just nu har jag inget svar på hur man får ihop denna mentala spagat, förutom att jag lyckas med det, men den ska jag fundera på.
Relaterade artiklar:
16 januari 08 klockan 18:44
Svaret finns i filmen Peaceful Warrior (2006)
http://www.imdb.com/title/tt0438315/
04 mars 08 klockan 16:37
Intressant blogg det här, kommer följa den
26 mars 08 klockan 0:25
Jag har alltid sagt att jag borde stämma Robert Broberg eftersom jag länge levt lyckligt för stunden efter devisen “Målet är ingenting, vägen är allt”. Jag har försummat att planera för framtiden och istället försökt samla massor med intensiva upplevelser och maximera nuet och efter en tid förstått att det som funkar bra på kort sikt inte alltid är det bästa på lång sikt. Jag tycker alltså att det finns en inbyggd motsättning mellan mindfullness och att ständigt fånga dagarna jämfört med förmågan att sätta upp långsiktiga mål och tåla lite frustration och kunna vänta på belöningen! Det går säkert att kombinera, men som jag ser det är det lätt att antingen leva i framtiden eller att fastna i nuet - att ta ut allt nu eftersom man inte vet om man lever/kommer att få mat/har tillfälle imorgon!
Här tycker jag Dale Carnegies devis om att leva i “dagtäta rum” där man likt en båt avskärmar sig från det som varit (hamnen) och ännu inte har nått sin destination utan har klara gränser mot nu och då. Det unnebär att man inte behöver leva i en ständig oro för framtiden samtidigt som man fokuserar på vad man kan göra idag för att förbättra framtiden. Detta är en bra balansgång mellan att leva mellan nu, då och sedan vilket inte alltid är så lätt! Jag tror att vi både behöver lära oss av det som varit och förbereda oss för det som kommer utan att vi ska glömma bort att alla dån och sedan faktiskt består av massa nun.
28 mars 08 klockan 10:21
Tack Rebecka! Mycket intressant ståndpunkt och värt att fundera över. Jag själv lever mycket nu och planera för framtiden, samtidigt som jag försöker få glädje och stabilitet ur det som var. Dale Carnegies bild beskriver det mycket väl. Jag upplever dock att många människor har problem med både fokus och och mål. Man lever med en övervikt i det gamla (ofta gamla misslyckanden istället för lyckanden) och lite i nuet, men framtida möjligheter utnyttjas inte.
Att hitta denna balans är - för mig - svårt. Men det är ännu mer orsak att jobba på.