Är det en motsats mellan långsiktiga mål och förmågan att leva i nuet?
Den 10/9-07 hade Bengt Gustafsson en del tankar om mål och att leva i nuet på Tankar för Dagen på P1.
Enligt hans resonemang skulle ett problem vara att dagens människor fokusera för mycket på att leva i nuet och glömma de övergripande målen. Han kopplade även ihop det med en överdriven fixering på sig själv.
Jag tycker det är en del intressanta tankar där, men själv ser jag det som att jag-fixeringen är nyckelproblemet. Att leva i nuet betyder inte i sig själv att man inte har några långsiktiga mål och visioner. Men man lever inte enbart med fokus på framtiden utan optimera sitt liv nu och idag utifrån resan till det övergripande målet. Med andra ord, så reser man, men kan fortfarande stanna till och lukta på blommorna och rusar inte blind framåt.
Just nu har jag inget svar på hur man får ihop denna mentala spagat, förutom att jag lyckas med det, men den ska jag fundera på.